”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.” Judarna lyssnade tvivlande till detta vittnesbörd och sade hånande: ”’Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!’” Jesus svarade med upphöjd värdighet, som trängde överbevisande in i deras onda hjärtan: ”Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.” Folket stod ett ögonblick, utan att säga ett ord, medan den stora och omskakande innebörden av dessa ord gick upp i deras sinnen. Men fariséerna återvann snart fattningen, och då de fruktade för inverkan från Hans ord på folket, försökte de, att framkalla ett upplopp, genom att håna Honom som hädare. ”Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.” {Verserna 56-59, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}