En barmhärtig Skapare längtade i Sitt medlidande efter Lucifer och hans anhängare. Han sökte att rädda dem, där de stod vid undergångens brant och snart skulle störta sig själva i fördärvet. Men Hans nåd feltolkades. Lucifer pekade på Guds tålamod som ett bevis för bedragarens egen överlägsenhet. Säkerligen skulle världsalltets Konung så småningom rätta Sig efter hans krav. Han tillkännagav, att om änglarna bara ville stå orubbligt vid hans sida, skulle de fortfarande kunna uppnå allt det de föresatt sig. Han försvarade ihärdigt sitt handlande, och förberedde sig på krig mot sin Skapare. Alltså blev Lucifer, "ljusbäraren", deltagaren i Guds härlighet, en beskyddande kerub vid Hans tron, genom sin överträdelse Satan, Guds och alla heliga varelsers "motståndare" samt en fördärvare av alla dem, som himmelen hade överlämnat åt hans ledning och uppsikt.