Den straffdom, som genast uttalades över dem, var kränkande och högst förödmjukande. "Herren sade till Moses och Aron: 'Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.'" De måste dö, liksom de andra upproriska israeliterna, innan folket gick över Jordan. Hade Moses och Aron hyst självaktning, eller hängett sig åt en lidelsefull anda gentemot en gudomlig varning och tillrättavisning, skulle deras brottslighet ha varit mycket större. Men de var inte skyldiga till en överlagd eller uppsåtlig synd; de hade blivit övervunna av en plötslig frestelse, och de ångrade genast under djup rörelse sitt felsteg. Deras ånger var behaglig inför Gud, även om Han inte kunde efterskänka straffet på grund av den skada, som deras synd kunde förorsaka ibland folket.