Gud hade hela tiden visat Sin kraft på ett förunderligt vis, för att få dem att förstå, att allt det goda de fick, kom från Honom; att Han kunde skänka dem gåvor, eller avlägsna dessa från dem, enligt Sin vilja. Några gånger insåg de detta fullt ut, och ödmjukade sig grundligt för Herren; men då de blev törstiga, eller hungriga, anklagade de Mose för det, som om de hade lämnat Egypten, för att behaga honom. Mose blev bedrövad över deras gruvliga knorrande. Han frågade Herren, vad han skulle göra; för folket var redo att stena honom. Herren bad honom, att slå på klippan med Guds stav. Skyn med Hans härlighet vilade rakt framför klippan. ”Han klöv klippor i öknen och gav dem rikligt med vatten att dricka, som ur väldiga hav. Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan, vatten lät han flyta ner som strömmar.” Psaltaren 78:15, 16.