Djuren, som var utsatta för stormen, flydde till människorna, och valde mänskliga väsens sällskap, som om de förväntade sig hjälp från dem. Somliga personer band sina barn och sig själva vid kraftfulla djur, då de visste, att dessa skulle kämpa hårdnackat för livet och bestiga de högsta punkterna, för att undgå de stigande vattnen. Stormens raseri minskade inte – vattenmassorna steg hastigare, än i början. Några band fast sig själva vid höga träd på de högsta punkterna i landet, men dessa träd rycktes upp med rötterna, fördes med våldsamhet genom luften, och såg ut att ilsket slungas ned, med stenar och jord, i de svällande, brusande böljorna. Människor och djur försökte ihärdigt, att hålla sig fast på de högsta platserna, tills alla störtades ned i de skummande vattnen, som nästan nådde de högsta punkterna på land. Till sist nådde vattnet dessa, och människor och djur omkom tillsammans i Syndaflodens vatten.