Under åren därefter tillkännagav äldstebroder Matteson, att han, i sina ansträngningar för kolportörsarbetet, omedelbart efter hemkomsten från Baselkonferensen var så överbevisad om, att hans medarbetare måste leva på en ytterst blygsam inkomst, att han övertalade var och en, att noga föra kassabok, och låta honom undersöka dessa räkenskaper en gång i veckan, samt anbefalla sparsamhet. Förhållandena blev snart de omvända, ty kolportörerna spenderade mindre och tjänade mera, och ett visst antal tjänade nog, för att försörja sig själva, utan bidrag från konferensens kassa. [Anm.: De allvarliga ansträngningar, som gjordes, för att upprätta ett omfattande kolportörsarbete i Skandinavien, bar snabbt frukt. Vid 1889 års Generalkonferens kunde äldstebroder O. A. Olsen berätta, att det var femtio kolportörer i Skandinavien, som nådde god framgång. (Se 1889 års Church and Sabbath School Bulletin {Församlings- och Sabbatsskolebulletinen}, sidan 4.) Bokförsäljningen för 1889 belöpte sig till omkring $10 000, och under senare år uppnåddes siffror på $20 000. Under 1891 års Generalkonferens tillkännagav företrädaren för Skandinavien: ”Kolportörerna underhåller sig själva, och därutöver stöttar de saken med sina gåvor. Flera hundra kronor har kommit in i den svenska konferensens kassa genom donationer från våra kolportörer, och jag förmodar, att detta också gäller Norge och Danmark. . . . . Ju mera kolportörerna säljer, desto mera kan de sälja. . . . . Många har redan anammat sanningen, genom att läsa våra publikationer.” (Church and Sabbath School Bulletin, 1891, sidan 84.) ]