Den utbildning Mose hade fått i Egypten var en hjälp för honom på många sätt, men den mest värdefulla förberedelsen för sin livsuppgift fick han när han arbetade som herde. Mose hade av naturen ett häftigt temperament. I Egypten hade han varit en framgångsrik militär ledare, och som kungens och hela nationens gunstling hade han vant sig vid att få beröm och smicker. Han hade vunnit folkets tillgivenhet. Han hoppades kunna utföra uppgiften att befria Israel genom sina egna förmågor. De lärdomar han måste lära sig som Guds representant var helt annorlunda. När han ledde sina hjordar genom de vilda bergstrakterna och in på de gröna betesmarkerna i dalarna, lärde han sig tro, mildhet, tålamod, ödmjukhet och att glömma sig själv. Han lärde sig att ta hand om de svaga, att sköta om de sjuka, att söka efter dem som gått vilse, att vara tålig mot de bångstyriga, att se efter lammen och att vårda de gamla och svaga.