Allt efter som den lekamliga hälsan återvinnes, blifva personerna i fråga bättre i stånd att öfva den tro på Kristus, som tillförsäkrar dem äfven själens hälsa. Det ligger en outsäglig frid, glädje och hvila i medvetandet om syndernas förlåtelse. Den kristnes dunkla hopp uppklarnar och hans tro finner uttryck i dessa ord: "Gud är vår tillflykt och starkhet, en hjälp i nödens tider, väl bepröfvad." "Om jag ock vandrade i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ondt, ty du är med mig; din käpp och staf trösta mig."' "Herren gifver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka." |