Men Petrus’ spörsmål, ”Vad skall vi få för det?’”, hade uppenbarat en anda som okorrigerad skulle göra lärjungarna olämpliga att vara budbärare för Kristus; ty den var en lejd persons anda. Även om de hade lockats av Jesu kärlek, var lärjungarna inte helt fria från fariséismen. De arbetade fortfarande med tanken på att förtjäna en belöning i proportion till sitt arbete. De omhuldade en anda av självupphöjelse och självbelåtenhet och gjorde jämförelser sinsemellan. Då en av dem misslyckades i något särskilt, hängav de andra sig åt känslor av överlägsenhet.