Där är påvliga präster och prelater, som påstod sig vara Kristi utsända, men som använde sträckbänk, fängelsehålor och bål, för att betvinga Guds folks samvete. Där är de stolta påvar, som upphöjde sig över Gud och hade fräckheten, att förändra den Allsmäktiges lag. Dessa män, som utgav sig för att vara kyrkans fäder, har en räkenskap att avlägga för Gud – en räkenskap, som de helst skulle vilja slippa. Först nu, när det är för sent, inser de, att den Allvetande är nitisk för Sin lag, och att Han inte låter de skyldiga gå fria. De lär sig nu, att Kristus identifierar Sig med Sitt lidande folk, och de känner vikten hos Hans ord: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Matteusevangeliet 25:40.