43. Järn och lera – Blandning av kyrka och stat – Vi har nått en tidpunkt, när Guds heliga verk framställs genom fötterna på bildstoden, vari järnet var blandat med kletig lera. Gud har ett folk, ett utvalt folk, vars urskiljningsförmåga måste helgas, som inte får låta sig ohelgas, genom att till grunden foga trä, hö och stubb. Varje själ, som är Guds bud trogen, kommer att uppdaga, att särdraget för vår tro är den sjunde dagens Sabbat. Om myndigheterna ville hedra Sabbaten, såsom Gud har befallt, skulle de stå i Guds kraft och till försvar för tron, som en gång för alla har anförtrotts åt de heliga. I stället ger statsmän sitt stöd åt den falska vilodagen, de blandar sin gudstro med iakttagandet av detta påvliga barn, ja, de håller det högre, än Sabbaten, som Herren har helgat och välsignat. Han reserverade Sabbaten för människans helgande, som ett tecken mellan Sig och Sitt folk i tusen släktled. Blandningen av kyrka och stat framställs genom järnet och leran. Detta förbund minskar kyrkornas kraft. Att så här tilldela kyrkan statens makt, kommer att medföra en bitter skörd. Människorna har nästan uttömt Guds tålamod. De har satsat sin kraft på politiken, och har förenat sig med påvedömet. Men den dag stundar, när Gud kommer att straffa dem, som har gjort Hans lag ogiltig, och deras onda gärningar kommer att slå tillbaka mot dem själva (Manuskript 63, 1899).