Med sin hand utsträckt mot templet, som var fyllt av avgudabilder, lade Paulus hela sin själ i sin förkunnelse och avslöjade atenarnas falska religion. De mest insiktsfulla av hans lyssnare blev förvånade över vad de hörde. Han visade sig vara väl förtrogen med deras konst, litteratur och religion. Han pekade på deras statyer och avgudar och förklarade att Gud inte kunde jämföras med någonting sådant som mänsklig konst kunde framställa. Dessa statyer kunde inte på minsta sätt framställa Guds härlighet. Han påminde dem om att dessa statyer inte hade liv, utan måste betjänas av människor för att kunna röra sig. Därför var de som tillbad dessa i alla avseenden överlägsna de avgudar som de tillbad.