Hur kan nervösa människor, som lider av dålig mage, alltid vara ”beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.” (1 Petr 3:15)? Hur snabbt kan inte sådana människor bli virriga och upprörda och på grund av sina sjuka tankar ledas till att se de andliga tingen i ett fullständigt felaktigt ljus. De saknar det saktmod och lugn som kännetecknade Kristi liv och kan vanära sin bekännelse när de talar med oresonliga människor. När vi ser dessa frågor i ljuset av höga andliga ideal är det uppenbart att vi måste bli grundliga hälsoreformatorer för att i allt bli lik Kristus.