Josef berättade för överste munskänken, att han om tre dagar ej längre skulle vara fängslad. Han kände stor tacksamhet mot Josef för det intresse han hade visat honom och den vänlighet, varmed han hade behandlat honom; och allra mest för att han hjälpt honom, genom att uttyda hans dröm, då han befann sig i sådan själsångest. Då påminde Josef honom på ett rörande sätt om sin egen fångenskap, och bad honom: ”Men tänk på mig när det går bra för dig, så att du visar barmhärtighet mot mig och nämner om mig för farao och hjälper mig ut ur det här huset. Jag rövades bort från hebreernas land, och inte heller här har jag gjort något som man borde sätta mig i fängelse för.’” Verserna 14,15. Då förste bagaren såg, att uttydningen var god, tog han mod till sig och berättade även han sin dröm. Då han hade redogjort för innehållet, såg Josef bedrövad ut. Han förstod dess förfärliga innebörd. Josef ägde ett vänligt, medlidsamt hjärta, men en djupgående pliktkänsla kom honom, att ge en sanningsenlig uttydning av förste bagarens dröm, hur sorglig den än var. Han berättade för honom, att de tre korgarna innebar tre dagar; och liksom han i drömmen såg, att fåglarna åt det bakade bröd i den översta korgen, skulle också fåglarna äta hans kött, sedan han hängts upp på trä.