I sitt välstånd bevarade inte David den karaktärens ödmjukhet och tillit till Gud, som utmärkte den tidigare delen av hans liv. Han betraktade vinnandet av riket med stolthet, och kontrasterade deras dåvarande välmående med deras fåtalighet och ringa kraft, då han tillträdde tronen, varvid han tog till sig hela äran. Han tillfredsställde sina äregiriga känslor, genom att ge efter för Djävulens frestelse, att räkna Israels folk, så att han kunde jämföra deras tidigare svaghet med deras framgångssaga under hans regering. Detta misshagade Gud, och gick emot Hans uttryckliga befallning. Det skulle leda Israel till, att förlita sig till sin styrka i antal, i stället för på den levande Guden.