Det var ej blott naturlig föda, som underhöll Kristus i hans verksamma liv; utan utförandet av det verk, som han lämnade himmelen för att fullgöra, styrkte honom under de svårigheter han måste genomgå och upphöjde honom över människans kroppsliga behov. Det var mera tillfredsställande för Människosonen att tjäna en själ, som hungrade och törstade efter rättfärdighet än att äta och dricka. Han beklagade syndare; hans medlidsamma hjärta kände sig draget till de arma samariterna, som var medvetna om sin okunnighet och eländighet och som längtade efter Messias’ ankomst, då de skulle bli upplysta om den sanna religionen.