Mängden förvånades över denna lära, den var så olik de skriftlärdes och fariséernas lära och exempel. Folket hade insupit den åsikten från dem, att lycka bestod i att besitta denna världs saker, och att det, man mest borde eftersträva, var berömmelse och mänsklig ära. Det var så behagligt för dem att kallas för rabbi och bli berömda som visa och strängt religiösa människor, vilkas dygder offentligt omtalades. Detta ansåg man vara den högsta lycka. Men Jesus förklarade för den församlade mängden, att jordisk vinning och ära var all den lön, sådana personer någonsin skulle erhålla. Jesus talade med bestämdhet, och en överbevisande kraft åtföljde hans ord. Folket var tyst, och en känsla av fruktan kom över dem. De såg tvivlade på varandra. Vilken av dem kunde frälsas, om denne mans lära var sann? Många blev djupt överbevisade om, att Guds Ande talade genom denne märkvärdige lärare, och att de gundsatser, han anförde, var gudomliga.