David kallade Messias, i Hans gudomliga egenskap, för Herre, fastän Han efter köttet var Davids son i rakt nedstigande led. David såg, i förväg i en profetisk syn, Kristus träda in i himmelen, och ta Sin plats på Guds högra sida. Den yttring, som judarna bevittnade vid Pingsthögtiden, var ett bevis på kraften hos just den Jesus, som prästerna och rådsherrarna hånfullt hade förkastat och korsfäst. I enlighet med Sitt löfte, hade Han sänt den Helige Ande från himmelen till Sina efterföljare som ett tecken på, att Han, som präst och kung, hade tagit emot all myndighet i himmel och på jord, och var den Smorde över Sitt folk.