Fariséernas tillstånd utgör en varning för de kristne på vår tid. Den bör öppna deras ögon för satans makt till att bedraga människorna, sedan de först en gång hava vändt sig bort från sanningens dyrbara ljus och givit efter för fiendens herravälde. Många trampa i fariséernas fotspår. De ära martyrerna, som dogo för sin tro, och förklara, att om de hade levat den gång. Jesu var på jorden, så skull de med glädje hava anammat hans lära och åtlydt den; de skulle inte hava deltagit i synderna av dem, som förkastade Frälsaren. Men dessa samma personer undertrycka sin egen överbevisning, vad det änkostar dem, hellre än att åtlyda Gud, när detta kostar dem självförsakelse och bringar fornedring. Ljusets lyser klarare på vår tid än på fariséernas. Då skulle folket antaga Kristus, såsom han var uppenbarad i profetiorna, och tro på hon om på grund av det vittnesbörd, som visade sig i hans verksamhet. Judarna insågo inte, att Jesus var annat än en ung galileer utan världslig ära, och änskönt han kom sålunda, som profetiorna hade förutsagt, att han skulle komma, så nekade de att emottaga sin Messias i fattigdom och förnedring och korsfäste honom, såsom profeterna hade förutsagt, att de skulle göra.