Hans tjänst hade fått så stora resultat och hans inflytande hade nått så vitt och brett, att även den unge kung Joas satte värde på det Elisa hade gjort. Fastän han var en avgudadyrkare med liten respekt för Gud, insåg han att Elisa var en fader i Israel och erkände att hans närvaro bland dem var av större värde i en orostid än innehavet av en armé med hästar och vagnar. Guds ord berättar: ”När Elisa låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung, ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: ´Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!´” 2 Kung. 13:14