I sitt andra brev till denna församling försöker Paulus, att rätta till deras missförstånd, och övertyga dem om sin verkliga hållning. Han uttrycker sin tillit till deras kristna renhet, och sin tacksamhet till Gud, för att deras tro inte var i avtagande, och att de var bundna till varandra i kärlek, liksom deras fasthet gällande sin gudomlige Mästares sak. Han säger också, att han visar upp dem för andra församlingar som mönster för tålmodig och uthållig tro, som modigt bemästrar de förföljelser och prövningar, som Guds fienders motstånd utsätter dem för. Han skildrar för dem hoppet om vila från alla bekymmer och förvecklingar, när Herren Jesus skall uppenbaras, ”i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.” {Andra Tessalonikerbrevet 1:8.}