Detta brev är av stort värde som praktisk illustration på evangeliets inflytande på förhållandet mellan herre och tjänare. Hållandet av slavar var en fast förankrad förordning i hela Romarriket, och det fanns både herrar och slavar i flertalet församlingar, som Paulus verkade för. I städerna var slavar många gånger befolkningsflertalet, varför de strängaste lagar ansågs vara nödvändiga, för att hålla dem i schack. En välbärgad romare kunde äga hundratals slavar, av varje rang, varje folkslag och till varje slags verksamhet. Mästaren ägde full kontroll över dessa hjälplösa väsens själar och kroppar. Han hade rätt till, att vålla dem allt slags lidande han ville; men i fall någon av dem vågade, att lyfta handen i hämnd eller självförsvar emot sin ägare, blev hela förbrytarens familj straffad, oavsett hur oskyldiga de måtte vara. Även det minsta misstag, olycka eller slarv straffades utan nåd.