Lärjungarna och de övriga i sällskapet flydde skräckslagna, men snart upptäckte de, att Jesus inte var med dem, och de vände sig om, för att se efter Honom. Han stod, där de hade lämnat Honom. Han, som hade stillat stormen, Han, som mött Satan och besegrat honom, flydde inte för dessa demoner. Då männen, med gnisslande tänder och fradgande munnar, närmade sig Jesus, lyfte Han Sin hand, som hade förmått vågorna att lägga sig till ro, och männen kunde ej komma närmare. De stod skummande av raseri, men hjälplösa framför Honom.