Varken Josef eller Nikodemus hade öppet erkänt Frälsaren, medan Han levde. De visste, att ett sådant steg skulle utesluta dem från Stora Rådet, och de hoppades att kunna skydda Honom genom sitt inflytande vid rådplägningarna eller överläggningarna. För en tid tycktes de lyckas, men de listiga prästerna, som såg att de gynnade Kristus, hade korsat deras planer. Under deras frånvaro hade Jesus blivit dömd och utlämnad att korsfästas. Nu, då Han var död, dolde de inte längre sin tillgivenhet för Honom. Medan lärjungarna inte öppet vågade, att visa sig vara Hans efterföljare, kom Josef och Nikodemus modigt till deras bistånd. De var i stort behov av dessa rika och ansedda mäns hjälp vid detta tillfälle. Dessa kunde göra för deras döde Mästare, vad de själva inte förmådde, och deras rikedomar och inflytande skyddade dem i hög grad för prästernas och rådsherrarnas hätskhet.