Herren Gud befaller fram tingen. Han var den förste formgivaren. Han är inte beroende av människor, utan inbjuder nådigt människors uppmärksamhet, och samarbetar med dem, för att uppnå större och högre mönster. Sedan tar människor åt sig all ära själva, och lyfts till skyarna av sina medmänniskor som högst anmärkningsvärda snillen. De blickar inte högre upp, än till människan. Den första orsaken blir glömd. . . . .