Här började vårt första effektiva arbete sedan han insjuknat. Här började han arbeta som i gångna tider, fast han var mycket svag. Han brukade tala trettio eller fyrtio minuter på sabbatsförmiddagen och på den första dagen, medan jag fyllde resten av tiden, och sedan talade han ungefär en och en halv timme på eftermiddagen varje dag, Man lyssnade mycket uppmärksamt till oss. Jag såg att min man blev starkare, klarare och mer fokuserad på det han talade om. När han vid ett tillfälle talade en timma klart och kraftfullt, med samma engagemang för arbetet som innan sin sjukdom, kände min tacksamhet inga gränser. Jag reste mig upp i församlingen och under nästan en halvtimme försökte jag gråtande att tala till dem. Församlingen var djupt rörd. Jag kände mig förvissad om att detta var början till en bättre tid för oss.