Hela vår familj var intresserad av läran om Herrens snara återkomst. Min far hade länge betraktats som en av stöttepelarna i metodistförsamlingen där vi bodde, och alla i familjen hade varit aktiva medlemmar. Men vi gjorde ingen hemlighet av vår nya tro, även om vi inte tvingade den på andra vid olämpliga tillfällen eller visade oss ovänliga mot vår församling. (41) Men metodistpastorn gjorde ändå ett speciellt besök hos oss och använde tillfället till att informera oss om att vår tro och metodismen inte var förenliga. Han frågade oss inte om skälen till att vi trodde som vi gjorde. Han hänvisade inte heller till bibeln för att övertyga oss om vårt misstag, utan fastslog att vi hade tagit till oss en ny och främmande tro som metodistkyrkan inte kunde acceptera.