Jeremia sade, i furstarnas och folkets närvaro, att det var hans hjärtas djupaste önskan att Gud skulle visa Sitt folk så stor ynnest, att kärlen från Herrens hus skulle återlämnas och fångarna föras tillbaka från Babylon; men detta kunde endast ske på det villkoret att folket ångrade sig och vände om från sin onda väg till lydnad mot Guds lag. Jeremia älskade sitt land och hade en brinnande önskan om att den föreskrivna ödeläggelsen skulle kunna avvärjas genom att folkets ödmjukade sig, men han visste att denna önskan var förgäves. Han hoppades att Israels straff skulle bli så lindrigt som möjligt och därför bad han dem allvarligt att underordna sig Babylons kung under den tid som Herren hade bestämt.