”Ty Kristi kärlek driver oss”, sade Paulus. (2 Kor. 5:14) Kristi kärlek var den princip som satte honom i rörelse. Den var hans drivfjäder. Om hans iver på pliktens väg för ett ögonblick mattades, så var en glimt av korset och Kristi förunderliga kärlek, uppenbarad genom Hans oförlikneliga offer, tillräcklig för att på nytt förmå honom att i sina tankar omgärda sina länder och gå vidare på självförnekelsens väg. I sin tjänst för sina bröder litade han i hög grad på vad den gränslösa kärleken i Kristi underbara förnedring förevisade, med all dess överväldigande, betvingande makt. |