"Det människan sår skall hon också skörda." (Gal. 6: 7.) Vad slags säd sår vi? Vad blir vår skörd för tid och evighet? Varje människa har av Mästaren fått ett uppdrag som står i förhållande till hennes förmåga. Sår vi sanningens och rättfärdighetens säd eller sår vi en säd av otro, avoghet, misstankar och kärlek till denna värld? Den som sår den onda säden, måste inse vad slags verk han utför, ångra sig och få förlåtelse. Men Mästarens förlåtelse ändrar inte utsädets karaktär och den förvandlar inte törnen och tistlar till ädelt vete. Den som sådde kan själv räddas som en brand ryckt ur elden, men när skördetiden är inne, finns det endast giftigt ogräs, där vetefält skulle vajat för vinden. Det som såddes i ondska och tanklöshet utför dödens verk. Denna tanke smärtar min själ och fyller mig med sorg. Om alla som bekänner sig till Sanningen, sådde vänlighetens, kärlekens, trons och modets dyrbara säd, skulle de sjunga till Gud i sina hjärtan medan de vandrar vägen hem, glädja sig åt de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol och åt det stora mötet då de skall få en evig belöning.