En dyrbar erfarenhet Den som blir litteraturevangelist på allvar måste vara både lärare och elev. Under det att han försöker att lära andra måste han själv lära sig att utföra en evangelists arbete. När litteraturevangelister går ut på fältet med ödmjuka hjärtan, fyllda av helig iver, skall de finna många tillfällen att i rätt tid tala till människor som håller på att gå under i missmod. Efter att ha hjälpt dessa behövande, kan de säga: ”I voren ju förut mörker, men nu ären i ljus i Herren.” (Ef. 5:8.) Och när de ser hur andra vandrar syndens vägar, kan de säga: ”Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor. 6:11.)