Våra predikanter, som uppnått en ålder av fyrtio eller femtio år, borde icke känna sig mindre dugliga till arbete än förut. Just till åren komna och erfarna män äro lämpliga tm att utföra väl planlagda och framgångsrika företag. De äro särskildt i denna tid nödvändiga; församlingarna kunna icke undvara deras arbete, Sådana män borde icke tala om kroppslig eller andlig svaghet eller känna, att de icke mer kunna göra någon nytta, Många av dem hava blivit lidande genom överansträngande tankearbete, vars värkningar icke blivit mildrade genom kroppsligt arbete. Följden är, att deras krafter förminskats och att de på grund härav känna böjelse att avkasta sig större ansvar. Vad de behöva är mera rörligt arbete. Detta gäller icke endast dem, vars huvud äro vita av tidens snö, ty även till åren unga män harva hemfallit under samma tillstånd och blivit andligt svaga. De hålla ett antal bestämda föredrag, men så snart de gå ut över denna gräns, förlora de sin grund. Den gammalmodige själasörjaren, som reste till häst och förbrukade mycken tid, innan han hunnit besöka hela sin hjord, kunde trots alla besvärligheter och trots väder och vind glädja sig åt en mycket bättre hälsa än våra predikanter i närvarande tid, som så villt möjligt är undvika alla kroppsliga ansträngningar och endast sysselsätta sig med sina böcker.