Men när folket betraktade honom såg de ett ansikte som gav uttryck åt gudomligt medlidande i förening med medveten kraft. Varje blick, varje drag i hans ansikte präglades av ödmjukhet och uttryckte en outsäglig kärlek. Han tycktes vara omgiven av en atmosfär av andligt inflytande. Samtidigt som hans sätt var stillsamt och lugnt lät han människorna känna en kraft som visserligen var dold, men som inte helt och hållet kunde döljas. Var det honom som Israel så länge hade väntat på? Jesus kom i fattigdom och förnedring för att han skulle kunna bli såväl vårt exempel som vår Återlösare. Om han hade kommit i kunglig makt hur skulle han då ha kunnat lära oss ödmjukhet? Hur skulle han då ha kunnat framhålla så genomträngande sanningar som i sin bergspredikan? Vilket hopp skulle det ha funnits för de fattiga och obetydliga om Jesus hade kommit för att bo som en konung bland människorna?