Inför denna vädjan kunde Jesus inte förbli tyst. Det finns tillfällen då man skall vara tyst och tillfällen då man skall tala. Han hade inte talat, förrän han blev direkt tilltalad. Han visste att svaret skulle göra en dödsdom ofrånkomlig. Men denna vädjan gjordes av den högsta erkända auktoriteten i nationen och i den Högstes namn. Jesus ville inte underlåta att visa en korrekt respekt för lagen. Och mer än så, hans eget förhållande till Fadern hade ifrågasatts. Han måste uttala sig klart om sitt väsen och om sitt uppdrag. Jesus hade sagt till sina apostlar: "Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen." – Matt. 10:32. Nu gav han eftertryck åt denna undervisning genom sitt eget exempel. Alla lyssnade spänt. Allas blickar riktades mot hans ansikte i det att han svarade: "Du har själv sagt det." Ett himmelskt ljus tycktes upplysa hans bleka ansikte, då han tillade: "Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar."