Folkmassorna blev förvånade över denna lära, vilken stod så i strid med de skriftlärdes och fariséernas föreskrifter och exempel. Folket hade tagit till sig tanken från dem, att lyckan bestode i, att äga den här världens ting och att berömmelse och människors ära vore något att hett eftertrakta. Det vore verkligen glädjande, att bli kallad för "rabbi" och prisas som kloka och religiös, att paradera sina dygder inför allmänheten. Detta ansågs vara höjden av lycka. Men Jesus, i närvaro av den stora skaran, förklarade, att jordisk vinst och ära var all belöning, som sådana personer någonsin skulle få. Jesus talade med säkerhet, och en övertygande kraft åtföljde Hans ord. Folket tystades och en känsla av rädsla smög sig över dem. De tittade tveksamt på varandra. Vem av dem skulle bli frälst, om den här mannens läror var sanna? Många var djupt övertygad om, att denne märklige lärare påverkades av Guds Ande och att uppfattningarna, Han uttalade, var gudomliga.