Det var under ett av apostlarnas besök hos hans mor, som Markus föreslog åt Paulus och Barnabas, att han skulle följa med dem på deras missionsresa. Han hade varit vittne till den förunderliga kraft, som åtföljde deras tjänst; han hade erfarit Guds gillande i sitt eget hjärta; han hade sett sin mors tro rannsakas och prövas, utan att hon vacklade; han hade bevittnat de mirakler, som apostlarna hade utfört, och som innebar Guds sigill på deras arbete; han hade själv förkunnat den kristna tron, och hade verkligen längtat efter, att träda in i arbetet och helt hänge sig åt det. I egenskap av apostlarnas ledsagare, hade han glatt sig åt framgången för deras mission; men fruktan och modlöshet överväldigade honom, då han ställdes inför avsaknad, förföljelse och fara; och han sökte hemmets lugna vrå vid en tidpunkt, då apostlarna som bäst behövde hans tjänande.