De resonerade som så: De hade sett den mirakulösa kraften användas av apostlarna med egna ögon; de hade sett en krympling, som aldrig förr hade använt benen, springa runt och glädja sig åt, att vara fullkomligt rask och med återställd styrka tack vare de förunderliga krafter, som främlingarna besatt. Men efter mycket övertalande från Paulus’ sida, och förklarande av apostlarnas verkliga uppdrag, gick folket motvilligt på, att ge upp sin avsikt. De var likväl inte nöjda, och förde bort offerdjuren gruvligt besvikna, eftersom deras traditioner rörande gudomliga väsens besök på jorden inte kunde styrkas genom detta exempel på deras glädje, genom att få skänka dem särskilda gåvor, som skulle upphöja dem och deras religion i världens ögon.