En religiös högtid firades i Israel, då nymånaden inträdde; och denna högtid skulle hållas dagen efter den, på vilken David och Jonatan möttes. Man väntade, att båda ynglingarna vid denna högtid skulle sitta till bords med kungen; men David fruktade för att infinna sig, och man kom överens om, att han skulle besöka sina bröder i Betlehem. När han kom tillbaka, skulle han gömma sig på en åker inte långt från salen, där festmåltiden intogs, och sålunda i tre dagar var frånvarande från kungens hov; och Jonatan skulle iaktta, vad inverkan detta skulle komma att ha på Saul. Om han frågade, var Isais son uppehölle sig, skulle Jonatan säga, att han hade gått hem, för att bevista offerhögtiden, som hans fars familj firade. Om kungen då ej visade något tecken på vrede, utan svarade: "'Bra!'", visste man, att David tryggt kunde återvända till hovet. Men om han bleve vred på grund av hans frånvaro, var det ett tecken på, att David måste fly.