Sauls och hans söners kroppar släpades till staden Betsan, som låg på ett kort avstånd från Gilboa och nära floden Jordan. Där hängdes de upp med kedjor, för att förtäras av rovfåglar. Men de tappra invånarna i Jabes i Gilead, som erinrade sig, hur Saul i sina tidigare och lyckligare år hade räddat deras stad, visade nu sin tacksamhet, genom att återta kungens och prinsarnas kroppar och ge dem en hederlig begravning. De gick över Jordan om natten och tog Sauls och hans söners kroppar ned ifrån muren i Betsan och förde dem till Jabes och brände upp dem där. "Därefter tog de benen och begravde dem under tamarisken i staden och fastade sedan i sju dagar." Den ädla handlingen, som utfördes fyrtio år förut, tillförsäkrade alltså Saul och hans söner begravning av kärleksfulla och medlidsamma händer i nederlagets och vanärans mörka stund.