Men Petrus fråga: "Vad ska vi få för det?" visade en anda som gjorde lärjungarna oanvändbara som Kristi budbärare, eftersom de traktade efter världslig vinning. Trots att lärjungarna var fängslade av Jesu kärlek var de inte helt befriade från fariseism. De hade fortfarande den tanken att de skulle få belöning som stod i proportion till det arbete de utförde. De omhuldade en anda som var präglad av självtillräcklighet och självtillfredsställelse, och dessutom jämförde de sig med varandra. När någon av dem kom till korta på ett eller annat sätt kände de andra sig överlägsna.