Noa och hans familj väntade ängsligt på, att vattnet skulle sjunka undan. Han ville gå ut på jorden igen. Han släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka, till och från arken. Han erhöll inte den önskade informationen, och så släppte han ut en duva, men eftersom duvan inte fann någonting att vila på, återvände den till arken. Efter sju dagar sände han så ut duvan igen. Då den sågs med ett olivblad i näbben, blev det stor glädje i familjen på åtta, som så länge hade varit instängd i arken.