Kvinnan (Babylon) i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel var ”klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt.På hennes panna var skrivet ett namn,en hemlighet:'Det stora Babylon, modern till skökorna'.” Profeten säger: ”Och jag såg att kvinnan vara berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod.” (Upp 17:4-6). Babylon sägs vidare vara ”den stora staden, som regerar över kungarna på jorden” (Vers 18). Den makt som i så många århundraden härskade som en tyrann över kristenhetens kungar, är Rom. Purpur och scharlakan, guld, ädelstenar och pärlor som kvinnan var prydd med beskriver målande den storhet och kungliga makt som det romerska prästerskapet omgav sig med. Inte om någon annan makt kunde man med så stor sanning säga att den var ”berusad av de heligas blod”. Detta passade bara in på den församling som så fruktansvärt hade förföljt Kristi efterföljare. Babylon beskylldes också för att ha otillbörlig förbindelse med ”kungarna på jorden”. Då den judiska församlingen övergav Gud och slog sig samman med hedningarna, blev den en sköka. Samma dom drabbar Rom därför att den blev moraliskt fördärvad när den sökte stöd hos världsliga makter.