I templet i himlen, Guds boning, är hans tron grundad på rättfärdighet och rätt. I det allraheligaste finns hans lag, den stora rättsnorm efter vilken hela mänskligheten skall prövas. Arken som innehåller lagens tavlor täcks av nådastolen, där Kristus hänvisar till sitt blod på syndarens vägnar. Så framställs föreningen mellan rättfärdighet och nåd i frälsningsplanen. Endast den Eviges vishet kunde åstadkomma en sådan förening. Endast den Allsmäktige kunde genomföra den. Det är en förening som fyller hela himlen med förundran och tillbedjan. Keruberna, som i den jordiska helgedomen med vördnad såg ned på nådastolen, var en framställning av de himmelska härskarornas intresse för återlösningsverket. Detta är det nådens mysterium som änglar längtar efter att få skåda in i, att Gud kan vara rättfärdig när han rättfärdiggör den ångrande syndaren och återupprättar sin förbindelse med den fallna mänskligheten, att Kristus kunde stiga ned för att lyfta otaliga skaror upp ur fördärvets avgrund och klä dem i sin egen fläckfria rättfärdighets klädnad, så att de kunde umgås med änglar, som aldrig har fallit, och bo i Guds närhet genom alla evigheter.