Den romerska kyrkans inflytande tycktes ständigt växa, trots att lastbarhet var förhärskande till och med bland dess ledare. Omkring slutet av sjuhundratalet framhöll katolikerna att kyrkans biskopar i Rom under församlingens första tid hade haft samma andliga makt som de nu tillägnat sig. För att bekräfta detta måste kyrkan finna något sätt att ge den sken av auktoritet. Lögnens fader kom villigt med förslag i denna riktning. Munkar förfalskade antika skrifter. Man upptäckte dittills okända dekretsom hade utfärdats av kyrkomöten och vilka fastslog påvens överhöghet från den allra första tiden. En kyrka som hade förkastat sanningen togbegärligt emot dessa bedrägerier. (Se ”Tillägg”).