Den utbildning Moses fått i Egypten var honom till nytta i många hänseenden, men den värdefullaste förberedelsen till sin lifsgärning erhöll han som fåraherde. Moses hade af naturen ett häftigt sinne. I Egypten hade han varit en duglig härförare, och såsom konungens och folkets gunstling hade han blifvit van vid beröm och smicker. Han hade vunnit folkets tillgifvenhet. Genom sin egen kraft hoppades han kunna befria Israel. Helt motsatt var den läxa han måste lära såsom Guds representant. Medan han förde sin fårahjord genom den vilda bärgstrakten ned i de gröna dalgångarna, lärde han mildhet, tålamod och ödmjukhet, lärde att glömma sig själf. Han lärde att taga sig af de svaga, vårda de sjuka, söka efter de villfarande, hafva öfverseende med de ostyriga, sköta om lammen och sörja för de gamla och svaga.