Kristi sak främjas inte genom självisk livsföring. Hans sak är de förtrycktas och fattigas sak. Det är behov av Kristi ömma förståelse i Hans bekännande efterföljares hjärtan – en djupare kärlek till dem, som Han satte så högt värde på, att Han offrade livet för deras frälsning. Dessa själar är dyrbara, oändligt dyrbarare, än något offer vi kan ge till Gud. Att lägga all energi på ett till synes omfattande verk, medan vi försummar de behövande, eller förvänder främlingens rättigheter, är ingen tjänst, som Han kan kännas vid.