Men ehuru Johannes tillbringade sitt liv i öknen, var han dock inte overksam. Ej heller gjorde hans ensamhet honom mörk och inbunden, likaså litet som han var missnöjd i sitt ensamma liv och i sina besvärligheter. Han själv önskade att vara helt avskuren från livets överflöd och från fördärvligt sällskap. Folket var hemfallet åt stolthet, missunnsamhet, hat och skadliga passioner. Johannes var skild från det skadliga inflytande, som dessa ting medförde, och han erhöll en djup insikt i den mänskliga karaktären. Nu och då lämnade han sin ensliga uppehållsort i öknen och tillbragte en kort tid bland andra människor. Han önskade inte att länge uppehålla sig i en atmosfär, som var så moraliskt fördärvad. Han fruktade för, att det som han såg och hörde skulle åstadkomma en sådan förändring i hans sinne, att han skulle förlora sin avsky för synden.