Katolikerna förklarar, att ”protestanternas helighållande av Söndagen är en hyllning, som de emot sin vilja visar den Katolska Kyrkans myndighet.” De, som förstår det fjärde budets krav, men väljer att iaktta den falska vilodagen i stället för den sanna, ärar därmed den makt, som har inrättat den. Förfalskningen av det fjärde budet är en förfalskning, som omtalas i profetian, och iakttagandet av den falska vilodagen är mottagandet av vilddjurets märke. Tidigare generationers kristna helighöll Söndagen och trodde, att de därigenom helighöll Bibelns vilodag, och det finns ännu i dag sanna kristna i alla trossamfund, också inom Katolska Kyrkan, som ärligt tror, att Söndagen är den vilodag, Gud har framhållit. Gud erkänner dessa människors goda vilja och uppriktighet. Men när Söndagens helgande genomtvingas lagvägen, och när världen blir upplyst om den sanna vilodagens krav på helgande, kommer var och en, som bryter mot Guds lag för att åtlyda en befallning, som blott vilar på romarkyrkans myndighet, att därmed upphöja påvedömet över Gud.