Då Hus anlände till Konstanz, lät man honom förbli på fri fot. Kungen av Böhmen hade gett honom fri lejd och kejsar Sigismund sände honom ett lejdbrev. Dessutom fogade påven en personlig försäkran om beskydd till kejsarens lejdbrev. Men de högtidliga löftena bröts, och reformatorn blev kort tid därefter gripen på befallning från påven och kardinalerna och kastad i ett avskyvärt fängelse. Hus' fängslande väckte stor harm i Böhmen. Mäktiga adelsmän insände kraftiga protester till kyrkomötet på grund av denna våldshandling. Kejsaren ville inte gå med på brott mot en lejd, och var motståndare till, att det fördes sak mot honom; men reformatorns fiender var ondskefulla och vägrade att böja sig. De utnyttjade kejsarens fördomar och fruktan och hänvisade till hans nit för kyrkan. Dessutom framförde de omfattande sakskäl för att bevisa, att man inte behöver hålla sitt ord till kättare eller till personer, som misstänks för kätteri, även om de har fått fri lejd från kejsare och från kungar.