Kapitel 171-13. Staven bevarades som påminnelse – Alla anmärkningsvärda ändringar hos staven inträffade under en natt, för att övertyga dem om att Gud noga hade särskiljt mellan Aron och Israels övriga barn. Efter detta underverk av gudomlig makt ifrågasattes inte längre prästerskapets myndighet. Den förunderliga staven bevarades, för att ofta förevisas för folket som en påminnelse om det förflutna, för att avhålla dem från klagan, och för att de inte åter skulle ifrågasätta vilken prästrollen rätteligen tillhörde. Sedan Israels barn fullt och fast hade övertygats om sitt fel i, att orättmätigt anklaga Mose och Aron, såsom de hade gjort, såg de sitt tidigare uppror i dess sanna sken, varvid de blev förskräckta. De talade till Mose med orden: ”'Se, vi dör, vi förgås, vi förgås alla!” Slutligen fick de finna sig i den ovälkomna sanningen, att deras öde var att dö i ödemarken. Väl de insett, att det förvisso var Herren som sagt, att de inte skulle komma in i det utlovade landet, utan skulle dö, medgav de att Mose och Aron hade rätt, och att de själva hade syndat emot Herren, genom att vara upproriska mot deras myndighet. De medgav också, att Kora, och de som gått under jämte honom, syndat emot Herren och rätteligen utsatts för Hans vrede (Spiritual Gifts 4a:35, 36). |